SENSORIKEN EN NYCKEL

Ja vi NPFpersoner har ofta annorlunda reaktioner, annorlunda kommunikation, annorlunda beteende och ett annat sätt att tänka än neurotypiska personer. Hur ska man förstå det?

Fortfarande är det väldigt vanligt att människor förstår NPF som beteendeproblem, som kan och ska korrigeras med behaviorism, eller rent av som dålig attityd eller andra karaktärsbrister. Ofta sätts insatser i olika sammanhang in utifrån denna grundtanke, även om den kanske inte är helt uttalad.

Sådana insatser är dömda att bli ett slag i luften, för NPF är inte ett beteendemönster, det är ett medfött neurologiskt funktionssätt. Vi upplever och tar in världen annorlunda redan på sinnesnivå, därför att vi har ett annorlunda nervsystem. Och när vi faktiskt uppfattar världen på ett annat sätt kommer vi också att reagera på den annorlunda, hantera den annorlunda.

Häri ligger nyckeln till förståelse av NPF. Vårat språk, våra reaktioner, vårt sätt att processa är inte brister. De är rationella anpassningar till den sensoriska verklighet vi lever i.

OM VI STRUNTAR I DETTA

När miljöerna vi med NPF vistas i är för svårnavigerade utifrån våra annorlunda sinnen så går båten på grund. Aktiva autistiska sammanbrott (meldown), passiva autistiska sammanbrott (shutdown), selektiv mutism, autistisk burnout, explosivitet i PDA och ADHD, hyperaktivitet, hypoaktivitet, utmattningsdeppression (tillsammans med autistisk burnout en vanlig orsak till ofrivillig skolfrånvaro) – alla dessa är konsekvenser av att NPFpersoner tvingas till långa dagliga vistelser i miljöer som inte är anpassade till annorlunda och känsliga nervsystem.

Sammanbrott, explosivitet, kravkänslighet, hypo/hyper med flera saker går jag närmare in på i andra texter här på siten. I denna artikel nöjer jag mig med att konstatera: vill vi ha inkluderande miljöer som funkar för alla måste vi börja med sinnena.

ETT INDIVIDUELLT HUR

Det vore ju skönt för den som vill få saker att fungera om det nu vore så enkelt som att vid sidan av det neurotypiska (förväntade, ”normala”) nervsystemet funnes ett typiskt NPFnervsystem. Så att man bara kunde pricka av på en lista vilka anpassningar som behövdes för alla NPFpersoner i alla sammanhang. Sanningen är en helt annan.

Sanningen är att vi autister ofta är lika olika varandra neurologiskt som vi är olika neurotypikerna. Neurotypiker däremot är faktiskt väldigt lika varandra neurologiskt och deras behov och funktionssätt därför lättare att ringa in.

Visst finns det gemensamma drag som kan fångas upp med diagnosen autism och/eller ADHD. Men individuellt faller det ut väldigt olika ändå; vilka av dessa NPFdrag som förekommer, i hur hög grad och på vilket sätt de visar sig för individen.

Förutom att dessa biologiska drag också yttrar sig i ett individuellt sammanhang av personliga erfarenheter, kultur, kön, klass och så vidare. Förutom detta så är så kallad ”samsjuklighet” mer regel än undantag vid NPF.

Jag sätter ordet inom citationstecken fast det är den officiella termen, för NPF är funktionsnedsättningar inte sjukdom. Men vad det innebär är att det är vanligt att vi vid sidan av NPF också har en eller flera andra diagnoser, eller flera olika NPFdiagnoser. Och dessa påverkar hur våra NPFdrag faller ut.

Också IQskalan kan påverka hur utfallet blir för olika individer, och såväl särbegåvning som intellektuell funktionsnedsättning kan samvariera med NPF. Många av oss autister har dessutom en ovanligt spretig begåvningsprofil, med både markerade styrkor och markerade svagheter.

Om vi nu tar och zoomar in på just sinnesupplevelserna då? Det enda vi kan säga säkert är att på något sätt kommer människor med NPF att ha annorlunda sinnen, det syns på själva namnet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Men vilka sinnen som är påverkade och på vilket sätt, det är individuellt.

Alla våra sinnen kan vara påverkade, men alla är inte det. Vissa personer är helt neurotypiska på vissa sinnen, men långt därifrån på andra.

Dessutom flukterar vissa sinnesupplevelsr med dagsform. Vi tenderar att få extremt känsliga sinnen på vissa områden då vi är trötta, stressade, oroliga, förvirrade eller sjuka. Det gör att det jag klarar idag kanske var omöjligt igår och blir omöjligt igen imorgon.

Vi kan ha nervsystem som reagerar mycket starkare än normalt förväntat på vissa sinnen, eller tvärtom där vi är underkänsliga för vissa signaler. Vi kan därför uppleva vissa saker smärtsamma som för andra kanske knappt märks, eller å andra sidan knappt eller inte alls märka intryck som för andra är direkt plågsamma. Eller att vi upplever en känsla med fördröjning, så vi exmpelvis hinner hälla mycket skållhett vatten på armen innan vi börjar skrika och drar undan den.

Dessutom finns det spännande fenomenet synestesi, där två sinnen som vanligtvis inte är ihopkopplade blir det för oss, på en rent neurologisk nivå. Alla synesteter är inte autister, och framförallt är inte alla autister synesteter. Men det finns ändå en stor överlappning här.

Synestesier kan sinsemellan vara väldigt olika, men medför i allmännhet specialförmåga. Några exempel är synesteter som kan måla musik, se tiden tredimensionellt eller omedelbart kan avgöra om ett tal är primtal eller ej utifrån vilket landskap talet bildar med de ingående nummrens kombo av form och färg.

Men oftast är det ”bara” de ordinarie sinnena som är annorlunda. Det är dock inte så bara utan för många NPFpersoner en problematik som påverkar oss mycket. Att plågas av bakgrundsljud som andra kanske inte ens hör, att få sammanbrott av ljusrör, att inte känna när det är för kallt eller att ha en fördröjd smärtupplevelse är bara några exempel.

Och sinnena är fler än de vi vanligtvis tänker på. Saker som smärta, balans, att känna sin kropp i rummet eller att känna av inre skeenden som hunger, törst, trötthet och mående – sådana sinnen är ofta också påverkade. Många med NPF har exmpelvis svårt att känna hunger, törst, mättnad eller trötthet.

SÖKARE OCH UNDVIKARE

Som ni nu förstår så påverkar dessa annorlunda sinnen oss mycket.

De kan göra att vi lätt blr uttröttade, eller att vi blir så överstimmulerade att vi inte längre kan hantera situationen utan får ett neurologiskt sammanbrott. Något som omvärlden kanske uppfattar som explosivitet, oväntade utbrott.

Eller att vi stänger av; inte längre får fram ord, inte kan röra oss, överväldigas av trötthet. Eller att vi blir hyperaktiva, får problem att hålla fokus, zoonar ut eller börjar klättra på väggarna.

Annorlunda sinnen ligger bakom exekutiva svårigeheter, kan ligga bakom att vi missar varningssignaler för uppenbar fara, eller å andra sidan göra oss hyperkänsliga. ”Överkänsliga” säger de med ett typiskt nervsystem som inte förstår att för mig känns vissa intryck rent fysiskt plågsamma även om de inte gör det för de flesta.

Annorunda sinnen kan göra det svårt för oss med balans, motorik, förmåga att navigera i rummet. De kan göra att man lever helt uppe i huvudet men inte märker när man behöver äta, när man är för trött eller när man tagit på sig mer uppgifter än kroppen tål. Utmattningssyndrom är inte sällan en konsekvens av ADHD.

Så på det hela taget, vill du förstå hur du exempelvis ska anpassa för din elev med NPF, då gäller det att plocka upp sinnesnyckeln. Men eftersom vi har så unika sensoriska system så måste du vara detektiv och, gärna tillsammans med eleven, undersöka hur det faller ut för just hen.

Och tänk på att det kan finnas tre orsaker bakom sammanbrott: sociala krav (det vill säga för otydlig kommunikation och svårbegripliga sociala sammanhang), kravkänslighet eller rent sensoriska faktorer. Det gäller att följa alla tre spåren, för samma individ kan ha olika känsligheter.

Men när det gäller det rent sensoriska tycker jag att det hjälper lite att tänka i termer av sensoriskt sökande och sensoriskt undvikande.

Om ett barn söker upp ett sinnesintryck ihärdigt och upprepat då kan det vara en ledtråd. Det tyder på att hen är underkänslig på området.

Exempelvis barn som tuggar och biter på allt. Eller barn som gärna snurrar runt stolpar, stolar eller andra mittpunkter, de är förmodligen sökare när det gäller känslan av kroppen i rummet.

Undvikande å andra sidan uppstår när man är väldigt känslig för vissa sinnesintryck. Barnet som inte vill ta av sig sin keps eller går med solglasögon även på vintern kanske tycker det är tufft – eller så undviker hen ljus som kan upplevas plågsamt. Undvikande av vissa smaker eller texturer kan leda till ensidigt ätande, men att tvinga i barn mat som de faktiskt upplever som sensoriskt plågsam förvärrar problemet.

Sen är det inte så enkelt som att alla är undvikare eller sökare så klart. För en del kan det variera om samma sinne är överaktivt eller underaktivt. Och dagsformen spelar in.

Men ändå, man vill gärna ha med några redskap i detektivväskan.

REDSKAP FÖR SENSORISK REGLERING

Det är jätteviktigt för oss NPFpersoner att lära oss sensorisk reglering. Genom att ta hänsyn till vår energinivå och dagsform kan vi undvika sammanbrott.

Ibland pratar man om dessa sammanbrott som en naturlig del av vårt funktionssätt, men det är de inte! De är traumareaktioner, ett överbelastat nervsystem som bryter ihop.

Oavsett om vi tappar förmågor (som att tala eller röra oss) eller reagerar explosivt eller med ett flyktbeteende (ofta kallat manipulation men kan även vara ren flykt som att springa rakt fram även ut i trafik eller vatten). Det är en reaktion på trauma, det är smärtsamt för individen. När det upprepas ofta så är vi ständigt i traumaläge vilket omöjliggör lärande, utveckling och reparation av skada.

Därför är det oerhört viktigt för oss NPFpersoner att lära oss att förstå våra egna signaler och självreglera. Och när vi har ansvar för en person som inte på egen hand kan förstå detta, som ett litet barn eller vissa personer med exempelvis intellektuell funktionsnedsättning, då måste vi runt omkring hjälpa till. Så att hen kan reglera systemet.

Ett bra sätt att få syn på sin energinivå och lära sig sina sammanbrottssignaler är att med jämna mellanrum notera sin energinivå. Observera att jag här menar energinivå inte humör, man kan vara jätteglad i hyper fast det betyder sammanbrottsvarning.

Här är är ett personligt anpassat system som jag använt för mig och mitt barn: : D Hyper : ) Reglerad : / Lätt trötthet, sjukdomskänsla, stress eller oro : ( Sammanbrottsvarning : o Hypo eller Sammanbrott.

Som detektiv börjar man efter ett tag att se mönstren, vad är mina signaler i de olika lägena? Sammanbrottsvarningar skulle exempelvis kunna vara mer oflexibel, tappar ord, ser allt negativt, fastnar i detaljer. Men det är väldigt individuellt, det gäller att hitta sina egna mönster.

När systemet är på väg att bryta ihop så krävs aktiv vila, annars slutar det med sammanbrott vilket är en katastrof för alla. Hur vi vilar är individuellt.

För ADHDpersoner kan det var svårt med passiv vila som att lägga sig och blunda, för hjärnan är i hyper och kontakten med kroppen kan saknas. Vissa ADHDpersoner vilar effektivast med ett dataspel, andra kanske med klättring eller att springa.

Autister vilar ofta med stimming, vissa personliga rörelser eller annan sinnesstimulans, många tycker om att sortera, lägga knappar i mönster, teckna, sticka eller gå in för specialintresset. För åter andra är kanske att lägga sig att sova det enda som verkligen fungerar.

I de nedre delarna av energiskalan gäller det att dra ned på kraven, och ta bort onödiga intryck. Här : / kan det passa att få jobba enskilt med skolarbetet men här : ( behövs aktiv vila/återhämtning.

SENSORISK DIET

Det går att prata om sensorisk diet precis som diet vid matbordet. Och i båda fallen: för en medicinsk diet, som vid näringsbrist eller diet för övervikt, bör man vända sig till en professionell för att lägga upp den.

För mat finns dietister för sensorik arbetsterapeuter. Men jag tycker ändå det är motiverat att prata om sensorisk diet som vanlig lekman.

För precis som vi måste äta varje dag så kommer vi varje dag att utsättas för sensoriska intryck. Vi kan inte undvika det, men vi kan förstå och hantera det mer eller mindre bra.

Alla människor har förhoppningsvis i viss mån en diet, vi försöker få i oss en varierad kost och inser att vi inte ska äta chokladkakor varje dag. Och en del av oss har därtill särskilda saker att ta hänsyn till i vår diet, exempelvis kanske vi är allergiska mot jordnötter eller har dåliga järnvärden.

Sådana sensoriska dietval bör vi också göra. En sensoriskt allsidig kost är viktig, inte minst för de med uppväxande nervsystem (barn och unga).

Det är viktigt att få sin dagliga dos av springa, hoppa, bära, balansera, gunga, dansa, vila. Och solljus (melatoninproduktion) och natur som är bra för alla sinnen. Både finmororik och grovmotorik behöver stimuleras till utveckling genom att kroppen får prova mångsidigt arbete.

Och basbehoven som är viktiga för alla är extra viktiga för oss med NPF: vi behöver få sova ordentligt på nätterna, äta regelbundet, få i oss vatten och så vidare. Allt saker som kan vara extra svårt just med NPF, på grund av underkänsligheter och hur vi lätt lever uppe i huvudet.

Utöver det kan vi i viss mån utforma en sensorisk diet utifrån våra annorlunda sinnen. Är jag väldigt känslig på vissa sinnen, ljud exempelvis, så behöver jag ta hänsyn till det. Jag kan inte eliminera alla ljud, men jag måste dra ned på exponeringen och exempelvis skydda mig på olika vis, som hörlurar eller att handla i en mindre butik bortom rusningstiden.

Är jag sensoriskt sökande kan det vara en signal att jag verkligen behöver extra stimmulans av det sinnet. Konst, msuik och natur kan vara en extra stark njutning för många av oss.

Men som sagt, sök hjälp hos arbetsterapeut om du har extra påfrestande sinnesupplevelser!